Tandläkarskräck?

I tisdags gjorde jag något som jag aldrig gjort förr. Jag gick till tandläkaren, och inte på årligt besök för det var jag för nån vecka sedan. Utan för att dra ut en visdomstand... Jag va rätt nervös eftersom jag aldrig varit hos tandläkaren förutom på de årliga besöken, aldrig lagat ett hål, eller dragit ut några tänder för den delen.

Då jag va nervös fick jag lugnande tabletter före besöket. Sen gick väl besöket, kan jag tänka mig, på rutin för tandläkaren. Jag kände mig lite lugnare när han väl satte igång, men att sitta i stolen där inne och vänta på att de skulle förbereda allt var ju ännu mer nervöst än att sitta i väntrummet!

Men när jag gick därifrån, mycket fattigare än när jag kom dit, kände jag mig stolt. Stolt över mig själv att jag äntligen gjort slag i saken och tagit ut den där tanden som jag ändå inte har någon nytta av. Den känslan blev inte långvarig...

Hade räknat med att kunna jobba resten av den dagen, men det blev inte som jag tänkt mig... En timme efter att jag kom till jobbet började jag känna mig yr och hade svårt att koncentrera mig. Så jag hade inte mycket att säga till om, utan jag fick bege mig hemåt - mot sängen. Sen blev jag liggande där tills imorse... Så det blev inte riktigt som jag tänkt mig skulle man ju kunna säga!



Så här har inte hänt så mycket de senaste dagarna. Ska bli skönt med helg också snart, har ju en del att ta igen på jobb efter den här "hemmavistelsen".